Cyklat

5,6 km cyklade på 25 minuter. Bra jobb av fläckiga tjejen!

Cykelfantast

Det här med att cykla var en uppgift att ta på största allvar enligt Yes! Hon sprang fint vid vägkantens sida och höll sig vid cykeln eller snett framför men nästan hela tiden på vägkanten! Jag cyklade hela vägen från stan (ca 7 km) och hon skötte sig så himla bra, gav aldrig upp och bara körde! Hon har nog bättre kondition än jag trott! undra vem som kommer ha träningsvärk imorgon

Innan vi cyklade så köpte vi glass på stan som vi delade på och nästan hemma fick hon ta ett litet dopp i en bäck!

Hos farmor Blomman

Har haft en underbar dag hos farmor Karin! Alltså hur bra är det inte att ha så kunnig hundfarmor? Alldeles toppen! Vi började med att stå och beundra de små lammen för att sedan gå in och fika och passivitetsträna syskona bus! Det var inte ett populärt beslut kom bröderna fram till men när de lugnade ner sig gick vi ut i fårhagen lite. Två små vändor blev det för dem och intresse visade de helt klart! Ska jobba med skällandet på Skott i vardagen och ska nog börja säga åt han på skarpen om han skäller, kanske ha något koppel i bakfickan att kasta mot honom så han blir lite chockad! Vill ha effekt direkt, snabb tillsägning annars blir det bara långa diskussioner och det tjänar varken jag eller Skott på! Han började fatta efter en stund att han skulle hålla klaffen och tittade intressant på fåren när de andra vallade! Riktigt kul och mycket uppmuntran blev det! Minst tre kilo fårbajs åt han också så han va inte helt okej i kistan när vi klev ur bilen.

Nu sitter jag på jobbet och har rast och skulle helst av allt åka hem och hundnörda mig ännu mer… Men jag får tänka på hur glad jag kommer bli när lönen kommer!

jag, kotten Skott, Emma och lilla Texas!

Stadga och störningar

Fick inspiration från Sara och tränade in detta.

Jag märkte när vi började träningen att vid läggande av godis framför honom framkommer en naturlig stadga som är alldeles underbar och jag vet precis hur jag ska belöna fjärren i framtiden. Han fryser fast i backen beroende på vilken position jag sätter honom i. Har använt igår när vi gick till en konstgräsplan i närheten – satte honom, gick bort kanske 20 meter och kallade in! Han kom ju såklart till mig, vi lekte och sprang sen till godiset! Helt perfekt!

Funkar även sittandes och med godare godisar än torrfoder som tex fläskfilé och ost!

Idag var vi på brukshundklubben och fick träna lite bland andra hundar (som vi kände) . Han lyssnade och koncentrerade sig på mig. Vi klickertränade lite, körde sitt ligg och stadga i alla beteenden. Även tasstarget på avstånd – uppnådde ca 5 meter idag! Duktig tåsse! Lekte även massor och var passiv och när han tyckte det såg för kul ut bland de andra hundarna och tänkte sticka – körde vi inkallning. En gång var jag inte riktigt med själv och då for han iväg till kampade och pratade Molly (som är hans första lekkamrat och halvsyrra) Jättenöjd med honom, vilken toppengrabb jag fått hem!

Om den älskade älskade Yes

Hmm.. Det här med skottberörda hundar är inte lätt. Fick dock en fråga idag på styrelsemötet när saken hur man tränar diskuterades. Kan det bara vara så simpelt att hon inte är van vid ljudet men egentligen inte är rädd? Eller finns det rädsla bakom? Vet inte riktigt. Hon beter sig bara så som hon gör då vid just främmande ljud. Hon tar godis om jag ger det till henne i munnen. Kastar jag letar hon inte reda på, kastar jag boll ignorerar hon. Hon tyr sig gärna till mig och går runt och spejar av, känns lite som att hon letar vart det kommer ifrån. Är däremot rädd för att gå för nära om det är så att hon är rädd, så att inte allt förvärras. Idag när det sköts på klubben gick vi runt i skogen, vi gick och gick jag gjorde ingen grej av skotten, bara gick. Eftersom jag märkte att hon tyr sig till mig tog jag av kopplet. Efter ca tjugo minuters skjutande så gick hon längre bort från mig, hoppas det är gott tecken?

Hoppas även beteendet beror precis som jag skrev ovan, pga ovana och inte pga rädsla. Det tog ett tag för henne att avreagera, något jag också har lite svårt för.. Valde att inte sätta henne i bilen, vill inte att hon ska kunna ”fly till tryggheten” utan övervinna rädslan själv, utomhus. Valde dock att hjälpa henne tänka på något annat. Gick ner till agilityplan, körde en uppställd dubbelboxkombination. Första varvet gjorde hon halvhjärtat, tog bollen men visade missnöje. Andra varvet var hon sig själv. Sen körde vi en slalomsväng innan vi gick av och hon var då som vanligt igen. Satte kos mot klubbstugan och styrelsemöte där hon fick ligga med.

Framsteg i socialiseringen. Flirtade runt hos massor av människor, tryckte nosen mot deras händer, liksom tvingade dem att klappa. De tyckte hon va social, jag log. Beror väl på vad man jämför med kom jag på mig själv att tänka. Hon är nog ganska lagom ändå. Synd att hon har svårt för folk och hundar som kommer springandes mot henne, folk som plingar på dörren och skottberördheten. Annars hade hon varit perfekt. Men det är bra nära!

Har hållt på och klickat en massa de här senaste dagarna. Vi har lärt oss vinka och spela död och att inte ta godis som ligger på tassarna. Sistnämnda är äckligt. Likaså ”lillebror” som inte håller sig riktigt så långt borta som damen önskar.

Skott på brukshundklubben

Igår fick Skott följa med till brukshundklubben! Först fick han sitta uppbunden och titta när jag och Yes körde! Gick bra i perioder, ibland skrek han till av missnöje när vi tjoade för mycket – muntlig tillsägelse gjorde så lilla plutten med humöret vände sig om med ryggen mot oss i protest och småkikade på oss över axeln ibland!

Yes gick grymt bra igår – allt satt – inklusive rutan förutom att det var något som luktade väldigt gott vid hoppet! Vi körde sen om en ruta – utan ställande och med kastad boll för att det ska vara sista minnesbilden. Körde även ett sjukt snyggt hopp innan! Tävlingen på söndag känns okej, jag vet ju att momenten finns där och att de faktiskt är jäkligt snygga men att det är miljöerna som spökar!

Skott var sen tyst ett tag och fick då köra lite bebisinkallningar – Lovisa höll, jag sprang! Beröm och massor med godis när han kom rusandes. Sen fick han lite positionsträning samt lite slalom mellan benen! Favoriten helt klart!

Sen fick Yes köra lite agility inför dagens inoff på Knivsta. Lite tunnel – slalom som är svårt då hon inte riktigt vet hur snabb/inte snabb hon kan vara för att komma in i första porten! Är dock glad att farten va för hög och inte för låg! Även lite tunnel – inte ta hinder som är framför – blandat med – ta hinder som är framför! Gick superfint och anledningen till att det inte gjorde det på tävling va antagligen att jag babblade för lite!

Sommarprojekt – Slalom

Sen Yes flyttade till oss har lilla Lunas träningstid minskat, nu när Skott har flyttat till oss har den minskats ytterligare och egentligen är det väl kanske inte så konstigt med tanke på att alla tre behöver träningstid och uppmärkssamhet och det blir mindre tid till varje hund.. Men det har inte riktigt varit så och jag har haft mycket dåligt samvete för detta. Därför har jag lagt in ett sommarprojekt med Luna, som hittills har gått riktigt bra.

Vi har fått till slalompass och hon njuuter verkligen fullt ut av tiden vi har tillsammans, bara hon och jag. Och det har varit så mysigt att det resulterat i mer saker som jag gör med henne. Men … back to slalom!

Pass nummer 3 idag och jag insåg att det är svårare att gå in och svänga runt pinne nr 2 åt rätt håll om jag är på henne vänstra sida om jag nu tänker rätt. Och det känns så himla bra att jag upptäckte det! Nu blir det nöta nöta nöta, om jag håller mig på höger sida och det är en ”lätt ingång”, ej snurra runt pinnen alltså så går det utmärkt. Nu ska det funka till 100% när jag är på vänster sida också innan vi går vidare. Ska försöka filma något så ni får se utvecklingen framåt!

Jag blir så glad i Luna ibland, för hon är verkligen den goaste lilla tokhunden som finns och jag har insett att hon är värd så mycket mer än hon fått den senaste tiden att det nu kommer bli alldeles alldeles fullt upp!

 

En liten film

Ubk

Jag har kommit på en hel del saker på dagens träningspass. Det var riktigt nyttigt. Utvärdering kommer!

Utvärdering av 2011

Luna.

-Gick grunda för framgång för Anna Hilding i Gävle.

- Nybörjarkurs agility.

Luna var på valpkursen typ den bästa hunden som fanns, hon glänste i vardagen och på träning. Hon gjorde allt med glädje. Sen kom det en period på ca 2-3 månader då hon inte gjorde något rätt. Hon kom inte på inkallning, vi kom inte framåt i träningen, vi stod blickstilla, på samma lilla prick. Sen släppte det, bara sådär. Helt plötsligt sprang hon som en raket mot oss när vi ropade, hon hade HELT PLÖTSLIGT börja apportera saker i vardagen, hon lärde sig fotpositionens betydelse även om den ännu inte är helt perfekt. Mycket av alla dessa saker lossnade när vi fick hem vår lilla stjärna i familjen, Yes. Jag hade inga direkta mål med Luna förra året, jag ville starta lk1 men när trottsperioden kom gav jag upp det. Tankarna på det har inte återkommit heller, en vacker dag kanske men inget som finns på någon priolista. När vi flyttade till Uppsala började Luna bete sig på många sätt fel, på många sätt rätt. Hon har börjat göra ifrån sig inne både i tid och otid. Hon gör det bara hemma hos oss, inte bara för att vi är i närheten, för när vi sover borta är det inga problem. Vi har kommit på att det med största sannorlikhet beror på katterna. De busar ofta och mycket under nätterna och har ibland väckt till och med oss av det. Vi tror att hon vaknar, blir busig eftersom de busar och helt enkelt kissar på sig av uppspelthet. Vi har därför beslutat att försöka omplacera katterna – istället för Luna, för det var där vi stog. Hon skäller ofta när hissen kommer (tyst för visso men det blir en jobbig grej i vardagen). Men, hon har blivit bättre att ha lös, kommer NÄSTAN alltid på inkallning, har en hel del träningslust så länge inte matte lägger henne på något så roligt som ett ekollon. Vi hittade Lunas gren i höstas när vi anmälde oss till en nybörjarkurs i agility. Det här är Lunas grej och det är hennes nya satsning.

Med Yes hade jag inte heller några specifika mål. Jag ville starta i lk2 och det gjorde vi. Med halvdana poäng men jag var nöjd i efterhand. Inte på plats men i efterhand.

Poäng lk2.

Plats – 10

Fritt följ – 5,5 (tappar efter, stannar – jag påverkade med mina dåliga tävlingsnerver)

Läggande – 8 (segt)

Inkallning – 0 (stannade inte på första, gav dk, hon hann komma för långt)

Rutan – 8 (dk)

Apportering – 7 (släpper vid fotpos. dk)

Hopp över hinder – 10

Fjärr – 0 (dk på nedlägg och sen frös hon fast)

Det vi fick poäng på, fick vi helt ok poäng på, synd på nollorna, fria följet var mitt fel. Jag var nervös, svinigt nervös. Hon borde fixa det ändå kan man tycka men hon är så pass känslig beroende på hur jag är så det är förståeligt för henne. Vi tävlade den 24 september, då hade jag haft Yes i 5 månader och 1 dag för att vara precis. Vi hann även gå en fortsättningskurs i agility och påbörja en börjatävlakurs i agility. Vi hann delta på agility KM med disk i både hopp och agilityklass men det gick jäkligt bra. Disken i hoppklass var helt mitt fel och jäkligt synd för annars var loppet jättefint. Agilityklass blev det lite missförstånd i och sen gick det utför. Så på 8 härliga månader fyllda av glädje och gråa hår i viljan att förstå varandra och lära känna varandra har vi hunnit tävla en gång i agility (inoff) och en gång i lydnad. Vi har verkligen lärt känna varandra nu, hon förstår mig, jag förstår henne, jag accepterar alla hennes brister (socialt och träningsmässigt) och älskar henne för den hon är. Hon har mycket vakt och skärpa i sig, något vi jobbar mycket med i vardagen. Vi jobbar med att kunna umgås med främmande hundar och människor och bete sig som man ska och det har gått himla bra och jag lämnar mycket av ansvaret på henne så länge hon inte kommer till mig och ber om hjälp.

Framtiden är vår – jag känner det. Kom igen 2012 – hit me!