lydnadssuget is BACK!

Har haft lite tid, lite inspiration, lite tålamod and so on… den senaste tiden. Trots att tävling är på sikte. Men har struntat i det och tänkt att jag inte ska träna om jag inte känner sug. Igårkväll kom suget fortare än jag anade men var tvungen att gå och lägga mig. Har jobbat ungefär till 16. Begav mig ut så fort jag kom hem med lilfläck och körde inkallning – ruta – apport. Körde den länkningen medvetet då jag känner att inkallning innan ruta ger bättre tempo.

Inkallning

Satt kvar utan att röra sig en millimeter, har tidigare haft lite problem med tjuvstarter men tränat mycket sånt på promenad och problemet har blivit mindre och bättre! Farten var underbar, likaså attityden och sinnesstämningen.

Rutan

Har bestämt mig för stängd godisburk som användningsområde. Glömde bort burken, viskade vart är den efter stopp vid fotposition. Fint fokus – skickade. Hade en jättebra fart in (bäst hittills) kommenderade stanna och hon hamnade på linjen på ena kanten, valde att belöna för att farten var såååå himla bra! Får vi till en sån här fart så är jag nöjd med tanke på förutsättningarna jag har på denna hund.

Apport

Fin position, SJUKT BRA fart ut, häftigt gripande och lika bra fart in!!

Vet inte vad som har hänt men idag var hon bara massa fart och fläkt, helt underbar var hon! Det är väl såna här dagar som gör att man fortsättet trots de dagarna det går dåligt. Valde att skicka en ruta till, trots att den första blev bra! Ställde mig i position – viskade vart är den – skickade. Skicket resulterade i lika bra fart ut och nu var godisburken där. En superglad hund hade svårt att stå still i rutan men hittade till rutan och hade bra först. Hon fick godis i burken. Hon var kvar i rutan när jag sa att hon var duktig och fick komma in till mig för att ta godisen ur burken. Brukar annars gå fram till henne men det var lönlöst för lyckare hund fick du nog leta efter i det ögonblicket hon insåg att det va en godisburk där. Körde även lite rundning av träd följt av inkallning - också fartträning! Kastade under alla dessa gånger leksak bakom mig när hon nästan var framme. Superfin attityd! Är hon såhär på tävlingen den 12e februari kommer vi vara bäst! Även om vi inte kommer först på prispallen.

Rutan!

Var precis ut och körde FYRA rutaskick. Jajamen jag lyckades sluta innan fem! haha… Första skicket var bra, jag sa stanna och hon stannade inte självmant. Pluspoäng. Nästa skick var med längre avstånd, mitt i rutan igen, dock stannade farten lite eftersom hon är lärd att hitta till mitten själv antar jag eftersom det är det hon gör om jag inte säger ett knyst. Tredje skicket var med superlångt avstånd och hon höll jämn fart till jag skrek stanna – i rutan. Tjiho! Sen körde jag ett sist skick från andra sidan vilket tenderade i att hon stannade i framkant på rutan men fortfarande – inuti! Ett bra pass med helt okej skick däremot önskar jag mer fart men det kanske kommer med att hon får beröm och att det byggs på mer förväntan! Jag är nöjd, over and out.

och så var det den där jävla rutan…

Jag och Frida lånade ridhuset idag. Vi plockade bort lite agilityhinder och körde lydnad.

Yes fick börja med att länka; FF-läggande under gång-inkallning.

Faktiskt otroligt nöjd med alla bitar, måste träna mer på att hon ska vara mer ”på” i början av fria följet. Läggande under gång var bra nu när jag tydligt sa ligg. Inkallningen var med helt okej fart (kan va lite bättre men har varit mycket sämre) och superfin ingång. Bra länkning och hon tappade inte glöden. Sen skulle vi börja på rutan. Asså vad hände med attityden? Den finns inte för rutan, hon absolut HATAR rutan. Asså hon kan verkligen inte tycka att det är kul. Och nej, det var inte för att hon gjort massa innan för även om vi börjar med rutan så har hon dålig attityd inför den. Jag har provat allt och ingenting men får varken upp fart eller attityd. Jag körde ett tag med godisskål med lock i rutan och då hade jag en bra attityd. VARFÖR SLUTADE JAG MED DET? Självklart kom jag på det när vi var klara i ridhuset så imorgon ska jag och Yes gå ut och köra rutan med godisburk mitt i. En sak till som Frida nämnde när vi var klara var att vi körde rutan åttahundrasjuttioelva gånger för att jag gärna vill få till en bra ruta innan vi slutar men eftersom det inte finns någon bra ruta så kanske det är lite dumt. Därför bestämde vi att jag MAX får köra 5 rutanskick/träningspass. Punkt, end of discussion.

Så med dagens träning är jag nöjd med ena halvan. Mindre nöjd med den andra. Imorgon ska vi köra lite rutanskick (eller lite, 5st) och sen ska jag träna djupare ingångar i fotposition och lite nedläggande vid fotposition och första fjärrbytet på det..) Känner mig ändå positiv nu, trots den där jävla rutan…..

Spårat! (och övat på skotträdslan…)

Idag åkte vi ut till skogs. Frida, Poppel, Kula, Yes och jag. Yes fick ett spår som var 500 m långt med vinklar som däremot var ganska lätta vinklar. Inte direkt supertvära märkte jag sen. Vi la ut spåren och under tiden märkte jag att det nog minsann small både en, två och hundrasjuttioelva gånger i skogen. Funderade på jakt från början men efter drygt en timmes liggtid small det igen. Yes som är skotträdd verkade inte speciellt road att komma ut ur bilen och kissa, tänkte köra lite rutanskick men det var ju bara att glömma. Hon sprang ut i rutan en gång och då kom ett skott, hon sprang iväg mot bilen och ställde sig där och kollade på mig. Vi la ner lydnadsträningen, hon tycker ju inte att det är häftigt alls och att skott är läbbigt så förstår att det inte riktigt gick. Däremot gick hon lite fot med mig med ett ryck i kroppen när det small men inget mer än så.

Frida började med Kulas spår, sen gick vi Poppels. Till slut var det Yes tur, undra hur detta skulle gå… Det small någon gång på vägen till spåret och hon visade att hon hörde det men verkade inte jätteberörd. Gick i fin hållning även fast det small.

Sen började vi spåra, efter ca 50 meter in i spåret small det. Yes stannade upp. Jag väntade, väntade och väntade. När hon börjar röra sig runt i skogen igen tog jag några steg in i spåret och bad henne fortsätta. Sagt och gjort och hon fortsatte och hittade väldigt kort efter en pinne! Tjohej! Vi spårade vidare efter pinnen och pangpang, två skott. Inte en min från Yes, hennes nos var nedgrävd i marken och spårade finare än finast. Jag tror man kunde se mitt leende och kroppshållning enda till kiruna då. Hon reagerade på två skott till som var lite högre än de andra men ignorerade säkert ett tiotal skott under spårningen. Tror detta var väldigt bra för hennes självförtroende i förhållande till skott och det känns ju alldeles underbart att vi kunde bättra på det.

Spåret då? Jodå, det gick bra förutom uppehållen under förvirringen av de skott hon reagerade på. Sen lyckades vårat spår TVÅ gånger gå in i någon slags stig där MASSOR med människor tydligen också ville gå. (Det fanns inga spår i närheten när jag la spåret) Så där fick hon det väldigt tufft, mina spår var trampade på och korsade massor med gånger så i de två situationerna fick jag hjälpa henne ut även om hon kämpade på en bra bit. Duktig liten fläck som kämpade på otroligt bra trots läskiga ljud och konstiga lukter i spåret

Lydnadsreflektioner

Dagens träning var inte speciellt lyckad arbetsmässigt från Yes” sida. Dock väldigt lärorik. Vi körde på när Frida kom, då var hon uppvärmd och färdig.

Rutan:

Det är FEL att ställa sig bredvid rutan eller framför rutan. Man ska ställa sig i rutan. Jag får aldrig aldrig aldrig skicka om när hon väl ställer sig fel. Ta tillbaka och gör om. Funderar till och med om det är smart att göra något annat moment mellan och sen försöka på rutan igen om hon gör fel? Annars har hon fått en mycket bättre attityd än vad hon haft tidigare och det är jag väldigt nöjd över.

Apporten:

Var helt felfri, fin position, fin fart in och ut, jättesnyggt gripande och fin ingång vid slutet. Perfekt helt enkelt.

Fjärr:

Själva fjärrskiftena finns där, stå sitt och ligg och hon gör dem riktigt snyggt. Problemet i det här momentet är alltså egentligen inte skiftena utan själva nedläggandet i början. Tråkigt att man glömmer bort detaljer som sen förstör ett helt moment. Hon har en tendens att låsa sig i nedläggandet och fastnar sedan där, omöjligt att få upp. Envis liten dam. Så det behövs massa träning på nedläggande. Påbörjade ett pass redan ikväll eftersom vi har tänkt att tävla i februari anser jag att det här är ett av våra största problem. Jag pratade gladare med henne, hon la sig snabbare och hon fick en bra attityd som gjorde att hon inte blev fastklistrad. Alltså bättre från första passet så det ska nog gå och ordna det här.

Hopp över hinder:

Finns där. Hon hade helt enkelt bestämt sig för att skita i att hoppa. Fick nästan ställa mig i hoppet för att hon skulle hoppa över. Bara ren envishet från damen idag tror jag.

Helhet: En viktig sak jag glömde bort att göra idag var att muta lilla tanten. När vi tränade sist fick hon först leka med pipboll sen fick hon lukta på köttbullar och jag retades med att inte ge något. Det gjorde jag inte idag. Det märktes på attityd och arbete. Eftersom jag vet att hon inte älskar lydnad var jag ju faktiskt väldigt dum som inte visade vad belöningen var för något om hon väl utförde arbetet rätt. Vi gjorde om lite moment efter genomgången med belöningen visad och attityden ökade avsevärt. Så det är något som är viktigt att jag tänker på när vi ska länka!

Ps. lildamen har även lärt sig skall på bara någon dag, plus att hon idag även bjöd på att buga. Luna har provat nya betendeen som att skämmas (tass eller tassarna över nosen) och att backa med hela frambenen nere i backen och rumpan högt upp i taket. Klickerträningen avancerar! (film kommer)

Årets första lydnadsträning

Idag träffade vi Lovisa&Cinna vid fyrisfjädern för lite träning. Jag valde att hårdstarta med länkningen av tre moment i lk2, fritt följ-läggande-inkallning. Vi pratade lite och att fokusera på ett bra fritt följ utan belöning efteråt och se glöden efter det, nämnde även att hennes inkallning brukar vara seg i fart och att hon dessutom brukar fuska och gå lite framåt när hon får sitta kvar.

Fritt följ – Helt underbart, hon var med mig, aktade sig inte när jag svängde, höll kontakten hela tiden (utom när hon såg en juiceförpackning på backen och gärna ville fram och lukta, sa åt henne och fortsatte – back in game) gjorde fina svängar och snygga halter. Förutom en halt men den är bortglömd för allt annat var så snyggt! Fan vad bra vi har blivit!

Läggande under gång – Hon satte sig första gången och kom på mig själv med att jag sa lägg och inte ligg. Gjorde om och gjorde rätt – hon la sig snyggt och satte sig inte innan kommando. Har kommit på att jag måste lära mig hur jag ska ställa mig för att hon ska få till en fin position från lägg-sätt.

Inkallning – Sen var det dags för det tråkiga ”travmomentet.” Innan vi började träningen fick hon värma upp med en pipleksak som hon fick springa och hämta några gånger. Jag lämnade henne, hon satt kvar och när jag kallade in så exploderade hon mot mig, gjorde en tokigt snygg ingång i perfekt position. Belöning med skoj och lek, ut med leksaken ur fickan, tjo o stim! Vilken hund!

Lovisa stog och gapade och frågade mig ”vad sa du om farten?”. 2012 är här för att leverera och jag är sååå redo. Dagens träning gav mig en kick och imorgon beger jag mig ut igen för att träna. Tråkigt nog ser det ut att bli ensam men det gör inget för jag är så taggad! Duktiga lilla duuu!!

 

Utvärdering av 2011

Luna.

-Gick grunda för framgång för Anna Hilding i Gävle.

- Nybörjarkurs agility.

Luna var på valpkursen typ den bästa hunden som fanns, hon glänste i vardagen och på träning. Hon gjorde allt med glädje. Sen kom det en period på ca 2-3 månader då hon inte gjorde något rätt. Hon kom inte på inkallning, vi kom inte framåt i träningen, vi stod blickstilla, på samma lilla prick. Sen släppte det, bara sådär. Helt plötsligt sprang hon som en raket mot oss när vi ropade, hon hade HELT PLÖTSLIGT börja apportera saker i vardagen, hon lärde sig fotpositionens betydelse även om den ännu inte är helt perfekt. Mycket av alla dessa saker lossnade när vi fick hem vår lilla stjärna i familjen, Yes. Jag hade inga direkta mål med Luna förra året, jag ville starta lk1 men när trottsperioden kom gav jag upp det. Tankarna på det har inte återkommit heller, en vacker dag kanske men inget som finns på någon priolista. När vi flyttade till Uppsala började Luna bete sig på många sätt fel, på många sätt rätt. Hon har börjat göra ifrån sig inne både i tid och otid. Hon gör det bara hemma hos oss, inte bara för att vi är i närheten, för när vi sover borta är det inga problem. Vi har kommit på att det med största sannorlikhet beror på katterna. De busar ofta och mycket under nätterna och har ibland väckt till och med oss av det. Vi tror att hon vaknar, blir busig eftersom de busar och helt enkelt kissar på sig av uppspelthet. Vi har därför beslutat att försöka omplacera katterna – istället för Luna, för det var där vi stog. Hon skäller ofta när hissen kommer (tyst för visso men det blir en jobbig grej i vardagen). Men, hon har blivit bättre att ha lös, kommer NÄSTAN alltid på inkallning, har en hel del träningslust så länge inte matte lägger henne på något så roligt som ett ekollon. Vi hittade Lunas gren i höstas när vi anmälde oss till en nybörjarkurs i agility. Det här är Lunas grej och det är hennes nya satsning.

Med Yes hade jag inte heller några specifika mål. Jag ville starta i lk2 och det gjorde vi. Med halvdana poäng men jag var nöjd i efterhand. Inte på plats men i efterhand.

Poäng lk2.

Plats – 10

Fritt följ – 5,5 (tappar efter, stannar – jag påverkade med mina dåliga tävlingsnerver)

Läggande – 8 (segt)

Inkallning – 0 (stannade inte på första, gav dk, hon hann komma för långt)

Rutan – 8 (dk)

Apportering – 7 (släpper vid fotpos. dk)

Hopp över hinder – 10

Fjärr – 0 (dk på nedlägg och sen frös hon fast)

Det vi fick poäng på, fick vi helt ok poäng på, synd på nollorna, fria följet var mitt fel. Jag var nervös, svinigt nervös. Hon borde fixa det ändå kan man tycka men hon är så pass känslig beroende på hur jag är så det är förståeligt för henne. Vi tävlade den 24 september, då hade jag haft Yes i 5 månader och 1 dag för att vara precis. Vi hann även gå en fortsättningskurs i agility och påbörja en börjatävlakurs i agility. Vi hann delta på agility KM med disk i både hopp och agilityklass men det gick jäkligt bra. Disken i hoppklass var helt mitt fel och jäkligt synd för annars var loppet jättefint. Agilityklass blev det lite missförstånd i och sen gick det utför. Så på 8 härliga månader fyllda av glädje och gråa hår i viljan att förstå varandra och lära känna varandra har vi hunnit tävla en gång i agility (inoff) och en gång i lydnad. Vi har verkligen lärt känna varandra nu, hon förstår mig, jag förstår henne, jag accepterar alla hennes brister (socialt och träningsmässigt) och älskar henne för den hon är. Hon har mycket vakt och skärpa i sig, något vi jobbar mycket med i vardagen. Vi jobbar med att kunna umgås med främmande hundar och människor och bete sig som man ska och det har gått himla bra och jag lämnar mycket av ansvaret på henne så länge hon inte kommer till mig och ber om hjälp.

Framtiden är vår – jag känner det. Kom igen 2012 – hit me!

Fårvänner

På torsdag ska jag och Yes åka hela vägen till valbo för att träffa får för första gången tillsammans. Ibland blir jag alldeles rörd när jag tänker på hur mycket vi har hunnit med att göra under den tiden hon varit hos mig. Ibland känns det som att vi inte hunnit med något alls. Antar att jag hela tiden måste påminna mig om att hon faktiskt bara varit hos mig i åtta månader. Vi har hunnit tävla i lydnad en gång, varit med på agility-KM, gått 2 agilitykurser, vi har spårat några gånger, vi har byggt upp förtroende och vänskap och mer och mer ord/signalförstående för varje dag som går. Vi har åkt tåg, buss, varit på stan, mött läskiga nya människor och hundar och barn. Vi har lärt oss att anpassa oss efter varandras humör och vardag. Och nu ska vi få träffa får tillsammans för första gången.. Jag är mållös och spänd, precis som det ska vara! Känner bara att.. framtiden är vår och nu kan inget stoppa oss! Precis så som det ska kännas..

 

Bjuder på en film från annica, när Yes vallar med gammelmatte..

Skulle kunnat bilda en hjärtattack idag… av lycka!

Det är dagar som dessa som gör att man fortsätter trots motgångar! Hade en underbar träning med lilla skrot Luna på dagen och nu på kvällen har jag varit på agilitykurs med Yes.

Yes skötte sig mer än exemplariskt och skällde på mig två gånger, en gång för att hon tyckte jag var otydlig och en gång när hon tyckte att jag sprang ifrån henne. Vi hade lite diskussioner om detta och kom fram till att jag ska bättra mig, jag lovar, älskade hund. När vi kom in i ridhuset hade jag en överlycklig hund i koppel när hon såg alla agilityhinder, hon blev ännu lyckligare när det var hennes tur att köra. Vi hittade en slalomingång som var lite svår för henne så den ska vi träna mer på. Sen ska vi också träna mer på självständigt slalom, jag ska lära mig heja på henne men kunna vara bakom eller på sidan om det är det som behövs. Men vi lyckades med väldigt mycket bra på kursen ikväll och med tanke på att det är första kurstillfället och jag kände att jag fick ut en massa av det kan jag nästan inte vänta på nästa! Jag är så taggad på den här kursen och att komma ut och tävla med min underbara Yes i vår/sommar/höst på agilityplanerna kommer att bli underbart! En sak som hon har förbättrat avsevärt (!) är belöningskampen hon ger mig. Hon jagar leksaken enda in i knät om hon så måste och hon är alldeles galen när hon kampar.. We did it!

Yes på uppvärmningspromenad innan agilitykurs i höstas! 

Mot målet

Idag innan jobbet tog jag ut hundarna på en vända med en miniträningssnutt.

Luna.

Fick köra lite ruta, vilket var riktigt bra. Hon har en fin teknik på targeten som jag gillar. Bra intensitet och attityd. Sen fortsatte vi med lite rak inkallning och när jag lämnade henne vid den 3e inkallningen så hittade hon ett ekollon och tyckte det var roligare att lägga sig ner och tugga på det. Jag väntade ut henne ett tag men hon valde att inte komma tillbaka till mig. Det ledde till att jag gick fram till henne, kopplade och så bytte jag hund helt enkelt. Tråkmåns. Jag vill ha en valp som vill jobba med mig, eller okej, en hund som vill jobba med mig. Jag vet, jag har en. Men skulle gärna vilja ha två arbetsvilliga djur. Tur för henne att hon är söt. Nästa gång blir det väl bara två inkallningar så får vi hoppas att jag inte sätter henne på något så spännande som ekollon.

Yes.

Körde rutanskick och dem börjar funka riktigt bra! Hon stannade bara framför rutan en (!) och fick Inte skickas in i rutan efter fel ställande. ”Ojade” och gjorde om. Då satte hon den och dem resterande vi gjorde. På olika sträckor varje gång och det var inga problem. Duktig tjej! Vi gick vidare till inkallning med ställande och har släppt idén med belöning bakom med anledning att jag helt enkelt inte tycker att det fungerar. Antingen så fuskar hon eller så smyger hon vid ”stå”. Provade metod kasta leksak över huvudet idag och fick till tre riktigt snygga inbromsningar. Hon gjorde nästan hopp-stå för reaktionen på ordet blev så starkt. Riktigt nöjd, det kan dommarna gärna få dra av på om dem inte gillar det men det blev inga fula tresteg! Yihoo! Ska fila vidare på detta imorgon. Skickar henne även runt träd innan för att slippa sitt-ner-och-vänta. Givande. Körde även lite fotgående och använde den lilla fastbundna hunden som störning, hon är ivrig när hon sitter vid sidan om, fast, och får titta på. Vi gick runt henne, så hon nästan kunde hoppa upp på Yes rygg och Yes bibehöll den fina kontakten med mig! Såååå nöjd med henne efter dagens träningspass.

Detta firade vi genom att ta en 6,3 km powerwalk med joggingbälte efter jobbet. Tror dock det var mer belöning för mig än för henne men det förtjänade jag idag som slutade när vi fick till det bästa ställandet i inkallningen! Brukar annars va duktig på att göra för många…