Prim 6 månader

IMG_4450IMG_4500

Prim är nu 6 månader. Är 46cm hög och väger 12,5kg.

Hon är en behaglig dam att leva med. Enkel att styra, har en stor vilja att vara till lags men är inte på något sätt mesig. Hon är än så länge skott och ljudfast, är social på ett alldeles lagom, ostressat och ofjäskigt vis. Vi har påbörjat en valpkurs i agility och börjar nästa månad i en unghundskurs i vallning, det ska bli så kul! Hon har börjat tända till i träningen vilket också leder till att vi får lägga mer tid på att bara vara kring träningsplanen när andra tränar, hon vill helst av allt vara med när jag själv ska engagera mig på planen. Så jag tränar Nix en hel del där hon bara ska vara vid sidan av. Det går oftast bra efter några gånger. 😉 Om hon skulle fortsätta vara så som hon är nu, i resten av sitt liv, jadu, då finns det inte många egenskaper att klaga på.

Hon är riktigt rolig att träna, hög koncentration och ganska lättlärd. Hon är inte den som springer fortast de första repetitionerna men hon är inte på något sätt tråkig att träna. Jag däremot behöver skärpa mig lite, det har blivit alldeles för lite träning och det är faktiskt dags nu att börja träna den här roliga hunden. Jag tror jag ska göra ett träningsschema för att få igång mig själv, ofta kommer ju motivationen smygande bara av att man börjar träna lite mer regelbundet.

En sak är i alla fall säker och det är att jag verkligen gillar henne! Hon verkar vara en liten Fridahund och det känns helt fantastiskt att få dela min vardag med henne 🙂

PS. Hennes bästa egenskap är att hon vickar gulligt på huvudet när man pratar sött. 💕

Annonser

Nix är skadad

Nix har under våren haltat ca 3-4 gånger. Vi klämde och kände och hittade att han var spänd och öm i bogmusklerna, jag började massera honom och hans hälta försvann. Vi bokade ändå en tid hos Kjerstin eftersom det var länge sen för att se så att allt faktiskt var ok. Vilket det var, han hade ökat 5 cm i fram på muskler och ca 1 cm bak, han låg på en bra vikt, i ett bra hull. Toppbetyg helt enkelt och jag kände mig nöjd. Lite extra ryggträning var allt hon önskade.

Två dagar efter besöket hos Kjerstin åkte vi och tränade igen.. och på kvällen efter det kom hältan tillbaka igen, med råge… Jag som trodde han var helt bra och äntligen vågade köra på igen. Pratade med Kjerstin som självklart erbjöd sig att leta igen men tyckte jag skulle höra av mig till en vanlig veterinär då hon inte trodde det var muskulärt eller leder som var det som spökade. Bokade tid på väsby djursjukhus för hältutredning. Där röntgades tassen han har haltat på och ingenting visades. Men vi hade hittat två ömma tår när han blev halt igen. Väl hos veterinären konstaterades samma sak. I höger fram, tån längst in mot höger, har han ont. Vi såg även en svullnad och det är förmodligen en påbörjan till ligamentskada, hur långt det gått och om några ligament har börjat gå sönder vet man ju inte. Det är väl det som är så svårt med just ligamentskador. Eftersom hältan kommit och gått under våren och vi trott vi hittat lösningar men inte gjort det, sattes metacam in, lite för smärtan men mest för att han ska få antiinflammatoriskt. I 6 veckor ska han äta det. Vi har hållt på halva tiden ungefär. Vi ska fortsätta motionera och han får röra på sig, det han inte ska göra, är det han gör bäst 😉 springa fort och tvärnita. Så vi tar mycket promenader och tränar de lugna delarna i lydnad. Men det märks på honom att han inte får träna kan jag säga, han tar på sig uppgifter som inte riktigt är hans..

Efter dessa 6 veckor ska vi sätta igång långsamt, börja med vanliga promenader, på med lite lydnadsträning och sen på med agilityn för att sedan även stegra där. Så får vi se om hältan kommer tillbaka eller inte. Om den gör det, så kanske det är så att han inte kommer klara av att köra agility, eller att skadan behöver mer tid. Men det verkar vara en svår fråga att svara på..

Tiden får helt enkelt utvisa hur det går.

IMG_7053IMG_7681IMG_7903IMG_7945IMG_8006IMG_8039

Prim 17 veckor

Prim har redan hunnit bli 17 veckor och tiden springer bokstavligen ifrån mig. Mina tidigare hundar har vid den här åldern kunnat både det ena och det andra. Prims register är begränsat. Vi har börjat fotgående, omvänt lockande, nosdutt i hand, target, apport. Alla grunder är påbörjade men ingenting kan hon riktigt bra än, förutom sitt och snurra. Ligg börjar också komma! Men det är inte lika lätt och hinna med när man ibland är ensam mamma hemma med två små som kräver mycket tid och uppmärksamhet. Många dagar har bara glidit förbi utan ett endaste träningspass.

Nu har vi kommit till det stadiet i träningen att Prim börjat tända till, börjar förstå vad träningen handlar om och VILL MER! Helt fantastiskt stadie när man börjar se vad de blir av hunden när den blir äldre.. Älskar det! Hon är ganska seriös tjej som sätter sig ner mellan övningarna och stirrar på mig för att vänta på nästa uppgift.

Till vardags är hon extremt enkel, hon är en stjärna på att slappna av i alla olika miljöer, hon somnar överallt, vid agilityplanen, mitt i barnens lek i den röjigaste timmen, under vagnen vart vi än är ute, på valpkursen, you name it. Man kanske skulle tro att detta medför att hon är lite loj och tråkig men nejdå, hon är en riktig liten kampråtta och det tog ganska många veckor innan hon ens slutade tänka på skor som kamptrasor, man gick liksom med henne hängandes i skorna, haha. Nu har hon bytt ut skorna mot storebrors koppel, som i början tyckte livet var en fröjd med äntligen (!) en lekkompis men börjar nu inse värdet av att hon är liiite uppfostrad.

Hon har hittills inte visat sig vara rädd för någonting. Hon är totalt obrydd om hängbroar, broar med vatten under sig, saker som rör sig under fötterna eller olika typer av ljud. Hon tar sig upp för gallertrappor, in och ut ur hissen utan tillstymmelse till reaktion. Hon är en riktigt cool liten tjej med hjärnan på rätta stället och jag tror hon kommer bli extremt kul att både träna och leva med. Som ni kanske märker börjar jag bli riktigt förtjust i henne.

Jag har alltid älskat alla mina valpar från dag 1 men denna gången har jag haft lite svårt att ta till mig en valp. Jag tror att det är för att Nix har så mycket som jag verkligen gillar hon en hund, hur den ska vara. Det är inte det att Prim inte uppfyllt mina tankar, för det har hon verkligen, utan det handlar nog mer om att jag tycker om Nix så extremt mycket att det tar tid för Prim att arbeta sig upp. Missförstå mig rätt, jag har älskat alla mina hundar men har alltid köpt en hund till för att, de inte duger träningsmässigt, eller de är reserverade osv. Nu när jag köpte Prim hade jag Nix som egentligen fixade alla mina behov förutom att han inte kunde träna för två i fårhagen eller på agilityplanen.

Men nu, mina vänner, har hon börjat smyga sig in och nästla sig fast i hjärtat. Idag när Meya sov, låg hon och sov tätt intill mig i 1,5h i soffan. Sånt där som knappt händer  nu för tiden för det alltid är liv och rörelse med två små barn och det är väl såna stunder jag behöver mer av. Tur Nao har semester snart så jag kan få lite mer ensamtid med mina fyrbenta vänner.

Än så länge lever hon ovan förväntningarna iallafall och jag hoppas såklart utvecklingen fortsätter i samma riktning. 🙂

IMG_7848IMG_7849IMG_7915IMG_8032IMG_8047IMG_8079

Nu vid 4 månader mäter hon 41 cm och ca 9 kg. 🙂

5 dagar med Prim!

I hela 5 dagar har lilla Prim huserat hos oss. Vi har hunnit med en hel del, hängt med vänner, tävlat, bara varit hemma och varit på klubben för träning. Hon sköter det mesta med bravur och tar till sig alla nya miljöer med en klackspark. Hon är tuff tjej med häftig attityd. Lite kaxig är hon allt men det är en egenskap jag uppskattar, än så länge… 😉 hon är en riktig liten mysråtta som gärna sover nära sin mamma eller storebror. Hon slappnar av otroligt bra trots lekande barn x 2. Vi är väldigt glada i henne, alla i familjen! 

Vår och vatten 

Igår var jag och Denice på klubben en sväng för att sen åka vidare till ett reservat här i närheten, där vi fotade lite medan solen gick ner. Hit ska jag åka igen och gå promenad med mer tid på mig, så vackert! 

Idag började barnen, jag och hundarna morgonen med att gå ner till Lillsjön för att sen leka på lekplatsen. Innan vi gick hem fick Kiri & Nix busa lite i vattnet och sen gick vi hem igen. 


Kiri är här på träningsläger medan matte pluggar mot tenta. Vi tränar kontaktfält och slalom för det mesta. 

Idag är det bara 11 dagar tills det blir utökning av flocken. Fantastiskt! Det ska bli så kul och vi ser fram emot att bli en till fyrbent här hemma. 

Säg hej till lilla Prim! 

Förändringar i flocken 

Jag och barnen åkte till mamma på lite mys över en helg. Hämtar mamma på jobbet och det första hon utbrister är glatt att hon nu får ha hund på jobbet. Vi har alltid skrattat och sagt att Luna ska få bo hos dem eftersom jag måste bära en extremt ledsen hund till bilen när vi är där och ska hem. Mamma har alltid sagt att hon vill ha Luna men eftersom de inte kunnat ha henne under dagarna så har det aldrig varit en seriös tanke bakom det. Nu ville de plötsligt ha min lilla hund varje dag. Anledningarna är många men just nu är Luna hos mamma på heltid, det känns konstigt att bara ha ett koppel på promenaderna och en hund hemma. Det var väldigt länge sen jag hade en hund och jag har i princip aldrig haft det. Luna var bara 6 mån när vi köpte tant Yes. Det är lite tomt men Luna njuter för fulla muggar där borta hos mormor där hon får all den uppmärksamheten som hon faktiskt förtjänar. 

Vi väntar även ny fyrbent familjemedlem. En liten bc-tik efter Karin Mattssons Kemi Gaga och Jo Agnars Moss. Det ska bli så kul att hämta henne om 3,5 vecka hos Karin. Behöver jag ens säga att vi längtar efter henne? 

För tillfället är Nix alltså ensamhund och vi håller på att styr upp vardagen lite extra så han ska vara riktigt duktig när lillasyster kommer. Vi ska hinna tävla en gång innan också och det ska bli SÅ kul!