Nu ska den onda cirkeln brytas!

Jag och min älskade lilla Nix är inne i en ond spiral. Den startade för typ 3-4 veckor sen när första tiken i huset började löpa, lilla Luna var först ut och lagom till hon var färdig med höglöp gick Yes in i samma process.

Nix hamnade i lukternas värld, hans öron försvann och största delarna av dagarna bestod av att gnälla och pipa. Antingen för att tikarna var hos mig och då ville han väldigt (!) mycket vara hos både mig och tjejerna. Men även om jag hade honom hos mig var det en del gnäll. Jag är dock tacksam att det räckt att be honom lägga sig och så har han faktiskt gjort det.

Han har krävt extremt mycket promenader. Då hjärnverksamhet inte direkt har varit att tänka på (i alla fall inte i utomhusmiljö eller träningsmiljö med andra hundar, typ i hall) då det bara ledde till frustration inom honom. Vi har därför pausat all typ av träning, vilket känns sådär eftersom vi har en planerad tävling som närmar sig. Visst har vi småtränat lite på mattan i köket, lite enkla kontaktövningar, platsliggning och fjärr. Sent på kvällen när han gått sina ordentliga promenader.

Under den här perioden har jag känt mig tjatig. Nix nej Nix hit Nix dit osv osv. Och jag har blivit sååå trött på mig själv. Jag har aldrig tidigare riktigt behövt tjata på den här hunden, väldigt sällan tom säga nej då vi haft sååå bra relation. Det har helt enkelt varit en stor omställning och jag har känt att han haft behov att springa av sig men han har inte lyssnat tills jag blivit lite sur – då har han kommit.

Förstår ni min onda spiral?

Nu har tikarna gått ur höglöp. Och jag och Nix leker på valpnivå. Jag berömmer ALL kontakt utomhus. Bjuder gott godis (jag brukar bara ha torrfoder på mig men nu är det korv och frolic som gäller även på promenaderna), ibland en boll och när han känns entusiastisk, en fårskinnskamp! Jag ropar väldigt sällan (i princip aldrig) på honom för tillfället då jag verkligen inte vill tjata mer. Har börjat säga stanna om han är rätt nära mig och vi möter någon.

Jag har fått lägga om träning och vardag lite för att återställa unghundshjärnan. Det har varit svårt för mig då han som sagt, alltid funkat precis som jag vill. Men som en vän till mig sa ”han måste också få vara unghund Frida”. Och efter lite smältning så, ja, han måste ju det. Idag fyller lilla Nix 10 månader och tävlingsmyndig! Men herregud, han är inte ens året, varför vill jag ut o tävla så fort? FÖR ATT DEN HÄR HUNDEN ALLTID BRILJERAT, ALLTID VARIT SÅ ENKEL OCH SÅ LÄTTSAM OCH BÄST I TRÄNINGEN!

Men mitt lilla tiomånadershjärta behöver en paus och vi ska bannemig behålla vår underbara relation trots lite tonårsfasoner! Skäms på matte! 😉

20140207-154802.jpg

20140207-154812.jpg

20140207-154822.jpg
Balansövningar är perfekt (!) i såna här perioder! ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s