Glädjerus

Det finns få saker som gör mig riktigt glad. Att träna agility med Nix är en sån sak.

Idag tränade vi med Camilla och hennes tjejer. Gin var i löp och Nix var fram till henne några gånger under uppvärmningen och talade om för henne med sina allra vackraste öron att han var den rätte för henne! Han var lite mer nosig, skällig och pipig än vad han brukar vara när vi tränar. Dels så var han ofokus när vi inte sprang men tror faktiskt att gin var en del av allt detta. Är han likadan nästa gång ska jag göra något åt åtminstone skällandet. Jag kan INTE ha en hund som skäller sig runt hela banan, jag blir alldeles för stressad!

Nix älskar verkligen agility och vill igen, igen och igen. Varje gång. Oavsett om vi bara tränar på våra två pinnar slalom eller springer bland tunnlar och hinder. Jag får såna härliga kickar av det! Bästa!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s