En ny verklighet

Man tror att man är förberedd på vad som komma skall men man har absolut ingen aning förrän man är där, mitt i händelsernas centrum. På något vis var min förlossning harmonisk och lugn men på andra sätt var den skräckslagen och panikartad. Det tog några dagar längre att återhämta mig än vad jag hade räknat med. Efter nästan ingen mat på tre dygn och cirka 36 timmar med värkar tog det tid att ”äta upp mig” igen. Dagen efter förlossningen kunde jag knappt gå till toaletten och tillbaka utan att få yrsel och behövde inte bara en gång stöd påvägen tillbaka till sängen. Ändå mådde jag bra, min son mådde bra och min pojkvän var fantastisk – så vi valde att åka hem efter en natt på BB. Vi tog oss ut på små promenader för att jag ville det men det var tomt utan hundarna, ändå visste jag att det inte var dags att ta hem dem än, jag kunde gå i slow motion i typ 3 minuter åt gången. Blev kallsvettig när jag kom hem, tvingade mig ut i alla fall, var tvungen att få i mig av den friska luften minst en gång per dag.

Melvin landade hos oss tisdag den 9e september klockan 11.22, var 52 cm lång och vägde hela 3805g.

IMG_6191.JPG

Hundarna tar det så himla bra, vilka fantastiska små 4-benta vänner jag har. Yes accepterar honom väldigt bra, från första gången hon var hemma här och totalignorerade hans existens har hon gått till att bry sig om honom när han blir ledsen och ligga och mysa bredvid oss när han ammar.

IMG_6525.JPG

IMG_6305.JPG

Nix älskade den nya familjemedlemmen från första stund. Kärlek vid första ögonkastet tror jag det kallas. Och på ett underligt sätt pussade han bebisen för att sen komma och lukta på mig vid magen och genast springa tillbaka och pussa på bebisen igen. Han är lugn och försiktig med honom men vill gärna vara väldigt nära hela tiden. Vi har fått tala om för honom att bebisen vill ha lite space, att den inte vill ha hans tunga i sin mun (även om Melvin gapar så fort Nix kommer i närheten så tycker vi föräldrar att vi inte behöver dränka bebisen i hundbakterier rakt ner i munnen) och att det är okej att han gråter för matte och husse håller ställningarna ändå, vi lovar! Han har blivit jättemycket bättre nu och han är alldeles lagom, precis så som vi vill ha det! En sak är säker – Melvin har redan sin bästa kompis i Nix, tror de kommer vara fantastiska att se växa upp tillsammans.

IMG_6296.JPG

IMG_6288.JPG

IMG_6438.JPG

IMG_6509.JPG

IMG_6748.JPG

Lilla Luna är ju en naturbegåvning i mycket även så i denna nya familjesituation. Hon tycker bebisen är söt, vickar på svansen åt honom och ger han försiktigt en liten puss på hakan då och då. Bryr sig inte när han gråter och är inte för på men inte heller helt ignorant. Hon tycker fortfarande att matte är bäst i världen (efter mörrmörr (min mamma) och tant Anna förståss…) och den platsen kommer jag nog inte behöva byta ut.

IMG_6631.JPG

Den fantastiska pappan vi har gör allt och lite till. Han servar mig med mat, vatten och är kung på att byta blöjor. Han och Melvin har minst en pratstund per dag och man ser redan att ”den där pappan, han är någon att se upp till”. Han kollar aldrig så mycket, pratar så länge, eller tittar så storögt på någon annan än honom. Om det var så att vår kärlek till varandra kunde växa starkare så har den definitivt gjort det. Den här mannen byter jag aldrig bort, utan honom hade jag aldrig klarat något av det vi precis gått och går igenom.

IMG_6599.JPG

IMG_6469.JPG

IMG_6342.JPG

IMG_6421.JPG

IMG_6755.JPG

IMG_6726.JPG

IMG_6801.JPG

IMG_6719.JPG

Min träningslust har entrat på nytt med en sjukt stor entusiasm. Nix och jag har tränat en hel del, slalom och massor med fritt följ och tricks. Vi har precis tackat ja till ett fantastiskt erbjudande om att vara med i en agilitygrupp som kommer träna en gång i veckan i Stockholms hundsportcentrum där Nix kommer få den största delen av tiden men även Luna kommer få en del träningstid. Luna har även fått påbörja lite nya konster och Yes ligger lite back med kondition och muskler – något vi jobbar mycket på. Kroppskontroll och joggning med husse. Hon kommer att få träna en del ensam med mig i knivstas inomhushall mot vintern. På instagram finns lite filmer med vad vi hunnit med än så länge och Melvin är så snäll i sin vagn medan mamma tränar de 4-benta! Så tro inte ni blev av med mig så lätt!

IMG_6634.JPG

IMG_6811.JPG

IMG_6518.JPG

IMG_6643.JPG

Annonser

9 thoughts on “En ny verklighet

  1. Grattis!
    Till lill-killen, hans pappa och hundarnas reaktioner.
    Det där med nosande på bebisen och se’n på magen är ju för härligt! ”Aha! Det var DU som gömde dig där!!!” Jag tror hundar förstår mycket mer om det där med graviditeter än vi ibland inser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s