Så är man där man länge önskat och så är man inte ens laddad

På lördag är det agilitydebut för i år! För första gången för Nix och blir Lunas andra officiella start. Jag har laddat för den här dagen länge men alltså nu står jag här och allt som har med tävlingen att göra känns jobbigt. Tom så pass att jag funderat på att skita i att åka och stanna hemma istället. Dels jobbar Naozad, så att ha Melvin själv på tävlingen och inte kunna släppa det helt och inte kunna få lägga all mitt energi och mitt fokus på Nix/Luna. Hade tex velat ta in Nix i hallen och leka lite men nu kommer jag knappt ha tid för det eftersom jag har Melvin hela tiden. Har däremot snälla kompisar som erbjudit sig hålla honom när jag springer loppen. Men ändå, all uppladdning och nedvarvning blir liksom inte samma sak. Sen har vi lagt om lite upplägg för Nix också så jag hade nog inte anmält om jag hade gjort om innan men nu är han ju ändå betald.. Tänker att jag ska belöna slalom och KF och gå ut. Med Luna hoppas jag att vi gör bra ifrån oss, vi kan ju faktiskt, gäller bara att prestera på plats. Vi ska snart åka och träna sista gången innan tävlingen men helst av allt skulle jag bara vilja gå och lägga mig och sova. Taggad var det ja… 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s