Året 2017

Ett helt år har gått och i år har vi inte åstadkommit mycket. Meya föddes i augusti 2016 och kroppen tog lite tid för att komma tillbaka men lagom till det nya året var jag tillbaka igen.

Detta skulle blivit mitt och Nix agilityår. Vi lyckades få till 29 starter varav vi kom i mål på 15 stycken, dvs 52% (med EN liten men så viktig pinne) Vilket är sjukt stort för att vara oss. Vi kunde bara tävla tills i juni för Nix hade haltat en del under våren så vi gjorde en undersökning och resultatet blev 6 veckors vila med smärtstillande och sen hade jag lite svårt att sätta igång, var för rädd att skadan skulle rivas upp. Men i oktober gjorde vi en start efter 2 träningar. Första loppet tjuvstartade han i men sen satte vi faktiskt loppet men det blev ju ändå en disk. I lopp 2 var det lite småfel. Vi har gjort stor utveckling, nix har lugnat sig en aning och river mindre men det är mest rivningar vi har problem med och i mitten på säsongen började jag ta tag i det även på tävling. Därav så många disk, pga upplockade bommar. Men jag är nöjd och i början på nästa år startar vi en bankurs.

Prim har flyttat hem till oss och jisses vad jag älskar den hunden. Hon är nu 9 mån. Hon är enkel att leva med, kan ha henne lös överallt. Hon sköter sig i princip alltid. Hon är extremt miljöstark, trygg i sig själv, social och underbar med barnen. Har inte sett henne reagera på något med rädsla. Hon älskar saker som rör sig under fötterna. Hon är seriös i träning. Hon är söt och kärleksfull, har inget fjäsk och i princip ingen stress. Hon har två mindre fina sidor, hon vallar Nix i vardagen och vi har haft en diskussion angående bilar. Och hon värdesätter sina egna grejer och sin mat, tränar hon uppskattar hon inte (!) att man stör henne och har lite resursförsvar. Skönt att det bara är negativa sidor man kan leva med. Vi har även gjort en förröntgen och en ögonlysning båda med mycket godkänt resultat, jag är SÅ glad! Med två barn så har träningen haft både toppar och dalar. Vi har i perioder tränat jättemycket men sen tränat extremt lite. Ibland har det gått en hel vecka utan träning. Hon börjar närma sig klar inför startklassen. Vi går en valpkurs i agility som varit kul och bra för Prim att vara i kursmiljön. Vi har även gått en lydnadsvalpkurs och lika där, miljön har verkligen varit bra. Prim är så fin, rolig att träna, träning är viktigt och hon tar det som jobb, fantastisk känsla. Hon är väldigt träningsbar och har varit det sen ganska tidigt i ålder. Vi har även kört en hel del vallning och kommit en bra bit på vägen.

Målen inför nästa år är många och jag hoppas vi kan få till de alla.

Nix SKA upp ur Klass1 i både hopp och agility. Jag vill även gärna att vi ska plocka hem championatet på lydnadsplanen. Det hade varit roligt. Ska vi väl lyckas med!

Prim ska röntgas och förhoppningsvis göra MH. Jag vill även ha första pris i startklass, klass1 och 2. Samt ta godkänt vallhundsprov. Vallningen kommer ta mycket tid så jag hoppas vi hinner med lydnaden som jag vill. Hela sommaren ska vi träna agility också och jag hoppas vi känner oss redo på alla sätt o vis att starta säsongen 2019.

Jag är så nöjd med beslutet att köpa Prim. Nix och Prim älskar varandra och blir lyckliga så de skuttar runt när de varit ifrån varandra. Älskar att ha två hundar som verkligen uppskattar varandra! 💕

Annonser

Nix är skadad

Nix har under våren haltat ca 3-4 gånger. Vi klämde och kände och hittade att han var spänd och öm i bogmusklerna, jag började massera honom och hans hälta försvann. Vi bokade ändå en tid hos Kjerstin eftersom det var länge sen för att se så att allt faktiskt var ok. Vilket det var, han hade ökat 5 cm i fram på muskler och ca 1 cm bak, han låg på en bra vikt, i ett bra hull. Toppbetyg helt enkelt och jag kände mig nöjd. Lite extra ryggträning var allt hon önskade.

Två dagar efter besöket hos Kjerstin åkte vi och tränade igen.. och på kvällen efter det kom hältan tillbaka igen, med råge… Jag som trodde han var helt bra och äntligen vågade köra på igen. Pratade med Kjerstin som självklart erbjöd sig att leta igen men tyckte jag skulle höra av mig till en vanlig veterinär då hon inte trodde det var muskulärt eller leder som var det som spökade. Bokade tid på väsby djursjukhus för hältutredning. Där röntgades tassen han har haltat på och ingenting visades. Men vi hade hittat två ömma tår när han blev halt igen. Väl hos veterinären konstaterades samma sak. I höger fram, tån längst in mot höger, har han ont. Vi såg även en svullnad och det är förmodligen en påbörjan till ligamentskada, hur långt det gått och om några ligament har börjat gå sönder vet man ju inte. Det är väl det som är så svårt med just ligamentskador. Eftersom hältan kommit och gått under våren och vi trott vi hittat lösningar men inte gjort det, sattes metacam in, lite för smärtan men mest för att han ska få antiinflammatoriskt. I 6 veckor ska han äta det. Vi har hållt på halva tiden ungefär. Vi ska fortsätta motionera och han får röra på sig, det han inte ska göra, är det han gör bäst 😉 springa fort och tvärnita. Så vi tar mycket promenader och tränar de lugna delarna i lydnad. Men det märks på honom att han inte får träna kan jag säga, han tar på sig uppgifter som inte riktigt är hans..

Efter dessa 6 veckor ska vi sätta igång långsamt, börja med vanliga promenader, på med lite lydnadsträning och sen på med agilityn för att sedan även stegra där. Så får vi se om hältan kommer tillbaka eller inte. Om den gör det, så kanske det är så att han inte kommer klara av att köra agility, eller att skadan behöver mer tid. Men det verkar vara en svår fråga att svara på..

Tiden får helt enkelt utvisa hur det går.

IMG_7053IMG_7681IMG_7903IMG_7945IMG_8006IMG_8039

Nu satt den! 

Vid 4.15 inatt vaknade Melvin och var heeelt utvilad enligt honom själv. Jag o Nao, not so much. Vi tittade på barnprogram på paddan. Vid 7 ringde klockan och sa dags att gå upp. Hela familjen packade in sig i bilen och åkte mot Väsby BK för tävling. Vi hade fått startnummer 6 och de körde programmet först och gruppmomenten sist. 

Jag började värma upp med en vittring. Gick sen lite fotgående på planen ovanför. Men med agilityhinder och en del vänner runt omkring fick Nix svårt ty fokusera. Vi gick fotgående och vissa delar var bra men jag hade honom inte riktigt i hand när vi gick in på planen. 

Han gick ett okej fotgående men tappade i vissa helt om. Gick jättefint i långsamt och språng. Gjorde även fina vändningar på stället och stegff men tyvärr med gnäll på stegff. (7,5p) Nervositeten la sig när vi gjorde klart fotgående men glömmer bort mig själv och ger inte förberedande inför sittande. Jag säger fot och börjar gå alldeles för fort och Nix sitter kvar så stannar upp o säger fot igen. Annars jättefint sitt. (9p)  Inkallningen sneglade han lite på husse i så lite långt stå. (8,5p) rutan var bra, lite nos i rutan. (9,5p) hoppapport – knäpptyst och fin ingång (10p). Metallen började med ett startskall 😁 men var sen bra (9p) . Vittringen fick han lukten i näsan när han va över apporten innan, tar då fel men släpper illa kvickt och blir lite osäker. Söker igen och går ifrån pinnarna en sväng men söker upp de igen och tar rätt och kommer in. (5p) fjärren började med ett segt nedläggande och vanligtvis brukar han inte vara med då men han gjorde faktiskt en jättefin fjärr med någon förflyttning fram. (9,5p) 

Helhet 9p med kommentaren jobbar fint mellan momenten. Kul ändå med tanke på att det är det vi jobbat mest med. 

Lite splittrad fortfarande men hästlängder bättre än vanligt. Vilket känns bra. 

Platsmomenten gick prima, han var lite tittig på sitt men satt stabilt och sov nästan på platsliggningen när jag kom tillbaka. (10-10)

Nu hoppas jag vi får flytta upp oss i redan anmälda tävlingar till eliten. Så nu kör vi så det ryker! 

Vår fina kompis Ylle vann elitklassen och blev därmed svensk lydnadschampion!! Grattis Ronja! 

Vi vann dessutom vår klass som en fantastisk bonus på 275,5.p! 

Firar med burgare ✌️️

Tävling


Söndagens tävling gick inte som jag hade tänkt mig. Vi kom fram till Östhammar och hade lite väntetid. Kikade lite på de andra klasserna. Många i eliten verkade ha svårt för rutan. Vi minglade lite och sen blev det tid för samling. När ekipaget innan mig går in börjar de skjuta på något som tydligen var en skjutbana i närheten. Jag börjar värma upp och märker att han är orolig, tar fram en grej, får dunka den i sidan på han och springa för att få igång honom i lek. Han kampar för att jag ber honom, inte för att han egentligen har lust. Jobbar lite fot och gör en vittring, han jobbar på men jag känner att han är tryckt. Vi går in och gör ett helt okej program med tanke på förutsättningarna. Jag är fantastiskt tacksam att han rädsla gått över i någon slags berördhet, att han inte slutar jobba. Känns som att vår relation gjort sitt, han litar på mig. 

Han vågade inte sätta sig i halter. Betyget i fotgåendet åkte ner fort utan halter samt att jag missade bakåtmarsch och gjorde höger två gånger irad. 10 på sitt. 8,5 på inkallning. Nollade rutan, något luktade supermycket påväg dit, såg andra hundar både i klass 3 och elit som gjorde likadant. En hoppapport där jag räddade upp ett möjligt missat hopp. En okej metall. Han ställde sig upp vid vittringen när jag skulle vända upp, 4 gånger. Fin sortering, rätt pinne. Jobbigt att stå lång tid i fjärren, så tjuvade i två skiften. Vi avstog platsmomenten. 

Det kändes surt att komma till en tävling efter tre veckors annat upplägg på träningen. Vi ville se vad all träning gjort med helheten på tävling men vi fick träna på något helt annat. Jag är ändå nöjd, han jobbade, kämpade sig vidare och försökte. Han gav inte upp eller flydde även om jag fick jobba massor mellan momenten. 

Tur i oturen hade jag anmält till fler tävlingar. Så imorgon kör vi igen. Förhoppningsvis utan skott. Med bättre känsla, attityd och resultat. Jag är laddad. Hoppas min bästa vän också är det. 👊

Träningspepp


Börjar med att slänga ut lite fina bilder på flocken från träningar vi varit på. Vi flänger en del just nu, det är himla kul och utvecklande. Jag har för första gången börjat ställa krav på Nix, vilket har lett till lite mer seriositet och han är mycket mer taggad än vad jag är van vid.. nu måste vi börja behärska oss… det gick väldigt fort att få upp hans intresse och nu handlar det inte längre om att orka. Utan om att allt ska bli rätt. Men det är med en helt annan känsla. Det ska bli spännande att se vad tre veckors omförhandling av träning har gett. På söndag är det dags för tävling. 

Foto

En ny kamera har det blivit och mycket nya foton. Vi har lämnat hemmabubblan och försöker nu när vi känner oss pigga ge oss ut för att träna. Det är många mammalediga hundnördar just nu och det är sååå himla roligt. 

Vi tränar mycket lydnad just nu och är inne i en allmän kravfas där jag för första gången faktiskt ställer lite krav på Nix. Aldrig tidigare gjort det i lydnaden innan utan bara försökt tala om för honom hur kul det är. Vilket inte riktigt funkar. Det känns helt klart som att träningen gett utdelning! 

Bjuder på blandat med foton. 

Släktbesök

Idag kom Matilda med hundar och hälsade på i hagen. Vi har pratat om att Nix och Eboni ser lika ut i vallningen på filmer och foton och visst ser man att de är från samma linjer när de får tandemvalla. Eboni gick på rakt och fint och Nix höll upp på de sidor de behövdes för att hålla fåren riktigt i schack. Kul att se hur lika de är, trots att Ebbos mamma är från helt andra linjer och se hur de jobbar tillsammans.

En mysig kväll med middag, i hagen och i tvsoffan 🙂

i hagen 004i hagen 017i hagen 043i hagen 100i hagen 118