Året 2017

Ett helt år har gått och i år har vi inte åstadkommit mycket. Meya föddes i augusti 2016 och kroppen tog lite tid för att komma tillbaka men lagom till det nya året var jag tillbaka igen.

Detta skulle blivit mitt och Nix agilityår. Vi lyckades få till 29 starter varav vi kom i mål på 15 stycken, dvs 52% (med EN liten men så viktig pinne) Vilket är sjukt stort för att vara oss. Vi kunde bara tävla tills i juni för Nix hade haltat en del under våren så vi gjorde en undersökning och resultatet blev 6 veckors vila med smärtstillande och sen hade jag lite svårt att sätta igång, var för rädd att skadan skulle rivas upp. Men i oktober gjorde vi en start efter 2 träningar. Första loppet tjuvstartade han i men sen satte vi faktiskt loppet men det blev ju ändå en disk. I lopp 2 var det lite småfel. Vi har gjort stor utveckling, nix har lugnat sig en aning och river mindre men det är mest rivningar vi har problem med och i mitten på säsongen började jag ta tag i det även på tävling. Därav så många disk, pga upplockade bommar. Men jag är nöjd och i början på nästa år startar vi en bankurs.

Prim har flyttat hem till oss och jisses vad jag älskar den hunden. Hon är nu 9 mån. Hon är enkel att leva med, kan ha henne lös överallt. Hon sköter sig i princip alltid. Hon är extremt miljöstark, trygg i sig själv, social och underbar med barnen. Har inte sett henne reagera på något med rädsla. Hon älskar saker som rör sig under fötterna. Hon är seriös i träning. Hon är söt och kärleksfull, har inget fjäsk och i princip ingen stress. Hon har två mindre fina sidor, hon vallar Nix i vardagen och vi har haft en diskussion angående bilar. Och hon värdesätter sina egna grejer och sin mat, tränar hon uppskattar hon inte (!) att man stör henne och har lite resursförsvar. Skönt att det bara är negativa sidor man kan leva med. Vi har även gjort en förröntgen och en ögonlysning båda med mycket godkänt resultat, jag är SÅ glad! Med två barn så har träningen haft både toppar och dalar. Vi har i perioder tränat jättemycket men sen tränat extremt lite. Ibland har det gått en hel vecka utan träning. Hon börjar närma sig klar inför startklassen. Vi går en valpkurs i agility som varit kul och bra för Prim att vara i kursmiljön. Vi har även gått en lydnadsvalpkurs och lika där, miljön har verkligen varit bra. Prim är så fin, rolig att träna, träning är viktigt och hon tar det som jobb, fantastisk känsla. Hon är väldigt träningsbar och har varit det sen ganska tidigt i ålder. Vi har även kört en hel del vallning och kommit en bra bit på vägen.

Målen inför nästa år är många och jag hoppas vi kan få till de alla.

Nix SKA upp ur Klass1 i både hopp och agility. Jag vill även gärna att vi ska plocka hem championatet på lydnadsplanen. Det hade varit roligt. Ska vi väl lyckas med!

Prim ska röntgas och förhoppningsvis göra MH. Jag vill även ha första pris i startklass, klass1 och 2. Samt ta godkänt vallhundsprov. Vallningen kommer ta mycket tid så jag hoppas vi hinner med lydnaden som jag vill. Hela sommaren ska vi träna agility också och jag hoppas vi känner oss redo på alla sätt o vis att starta säsongen 2019.

Jag är så nöjd med beslutet att köpa Prim. Nix och Prim älskar varandra och blir lyckliga så de skuttar runt när de varit ifrån varandra. Älskar att ha två hundar som verkligen uppskattar varandra! 💕

Annonser

Prim 17 veckor

Prim har redan hunnit bli 17 veckor och tiden springer bokstavligen ifrån mig. Mina tidigare hundar har vid den här åldern kunnat både det ena och det andra. Prims register är begränsat. Vi har börjat fotgående, omvänt lockande, nosdutt i hand, target, apport. Alla grunder är påbörjade men ingenting kan hon riktigt bra än, förutom sitt och snurra. Ligg börjar också komma! Men det är inte lika lätt och hinna med när man ibland är ensam mamma hemma med två små som kräver mycket tid och uppmärksamhet. Många dagar har bara glidit förbi utan ett endaste träningspass.

Nu har vi kommit till det stadiet i träningen att Prim börjat tända till, börjar förstå vad träningen handlar om och VILL MER! Helt fantastiskt stadie när man börjar se vad de blir av hunden när den blir äldre.. Älskar det! Hon är ganska seriös tjej som sätter sig ner mellan övningarna och stirrar på mig för att vänta på nästa uppgift.

Till vardags är hon extremt enkel, hon är en stjärna på att slappna av i alla olika miljöer, hon somnar överallt, vid agilityplanen, mitt i barnens lek i den röjigaste timmen, under vagnen vart vi än är ute, på valpkursen, you name it. Man kanske skulle tro att detta medför att hon är lite loj och tråkig men nejdå, hon är en riktig liten kampråtta och det tog ganska många veckor innan hon ens slutade tänka på skor som kamptrasor, man gick liksom med henne hängandes i skorna, haha. Nu har hon bytt ut skorna mot storebrors koppel, som i början tyckte livet var en fröjd med äntligen (!) en lekkompis men börjar nu inse värdet av att hon är liiite uppfostrad.

Hon har hittills inte visat sig vara rädd för någonting. Hon är totalt obrydd om hängbroar, broar med vatten under sig, saker som rör sig under fötterna eller olika typer av ljud. Hon tar sig upp för gallertrappor, in och ut ur hissen utan tillstymmelse till reaktion. Hon är en riktigt cool liten tjej med hjärnan på rätta stället och jag tror hon kommer bli extremt kul att både träna och leva med. Som ni kanske märker börjar jag bli riktigt förtjust i henne.

Jag har alltid älskat alla mina valpar från dag 1 men denna gången har jag haft lite svårt att ta till mig en valp. Jag tror att det är för att Nix har så mycket som jag verkligen gillar hon en hund, hur den ska vara. Det är inte det att Prim inte uppfyllt mina tankar, för det har hon verkligen, utan det handlar nog mer om att jag tycker om Nix så extremt mycket att det tar tid för Prim att arbeta sig upp. Missförstå mig rätt, jag har älskat alla mina hundar men har alltid köpt en hund till för att, de inte duger träningsmässigt, eller de är reserverade osv. Nu när jag köpte Prim hade jag Nix som egentligen fixade alla mina behov förutom att han inte kunde träna för två i fårhagen eller på agilityplanen.

Men nu, mina vänner, har hon börjat smyga sig in och nästla sig fast i hjärtat. Idag när Meya sov, låg hon och sov tätt intill mig i 1,5h i soffan. Sånt där som knappt händer  nu för tiden för det alltid är liv och rörelse med två små barn och det är väl såna stunder jag behöver mer av. Tur Nao har semester snart så jag kan få lite mer ensamtid med mina fyrbenta vänner.

Än så länge lever hon ovan förväntningarna iallafall och jag hoppas såklart utvecklingen fortsätter i samma riktning. 🙂

IMG_7848IMG_7849IMG_7915IMG_8032IMG_8047IMG_8079

Nu vid 4 månader mäter hon 41 cm och ca 9 kg. 🙂

5 dagar med Prim!

I hela 5 dagar har lilla Prim huserat hos oss. Vi har hunnit med en hel del, hängt med vänner, tävlat, bara varit hemma och varit på klubben för träning. Hon sköter det mesta med bravur och tar till sig alla nya miljöer med en klackspark. Hon är tuff tjej med häftig attityd. Lite kaxig är hon allt men det är en egenskap jag uppskattar, än så länge… 😉 hon är en riktig liten mysråtta som gärna sover nära sin mamma eller storebror. Hon slappnar av otroligt bra trots lekande barn x 2. Vi är väldigt glada i henne, alla i familjen!