Prim har redan hunnit bli 17 veckor och tiden springer bokstavligen ifrån mig. Mina tidigare hundar har vid den här åldern kunnat både det ena och det andra. Prims register är begränsat. Vi har börjat fotgående, omvänt lockande, nosdutt i hand, target, apport. Alla grunder är påbörjade men ingenting kan hon riktigt bra än, förutom sitt och snurra. Ligg börjar också komma! Men det är inte lika lätt och hinna med när man ibland är ensam mamma hemma med två små som kräver mycket tid och uppmärksamhet. Många dagar har bara glidit förbi utan ett endaste träningspass.
Nu har vi kommit till det stadiet i träningen att Prim börjat tända till, börjar förstå vad träningen handlar om och VILL MER! Helt fantastiskt stadie när man börjar se vad de blir av hunden när den blir äldre.. Älskar det! Hon är ganska seriös tjej som sätter sig ner mellan övningarna och stirrar på mig för att vänta på nästa uppgift.
Till vardags är hon extremt enkel, hon är en stjärna på att slappna av i alla olika miljöer, hon somnar överallt, vid agilityplanen, mitt i barnens lek i den röjigaste timmen, under vagnen vart vi än är ute, på valpkursen, you name it. Man kanske skulle tro att detta medför att hon är lite loj och tråkig men nejdå, hon är en riktig liten kampråtta och det tog ganska många veckor innan hon ens slutade tänka på skor som kamptrasor, man gick liksom med henne hängandes i skorna, haha. Nu har hon bytt ut skorna mot storebrors koppel, som i början tyckte livet var en fröjd med äntligen (!) en lekkompis men börjar nu inse värdet av att hon är liiite uppfostrad.
Hon har hittills inte visat sig vara rädd för någonting. Hon är totalt obrydd om hängbroar, broar med vatten under sig, saker som rör sig under fötterna eller olika typer av ljud. Hon tar sig upp för gallertrappor, in och ut ur hissen utan tillstymmelse till reaktion. Hon är en riktigt cool liten tjej med hjärnan på rätta stället och jag tror hon kommer bli extremt kul att både träna och leva med. Som ni kanske märker börjar jag bli riktigt förtjust i henne.
Jag har alltid älskat alla mina valpar från dag 1 men denna gången har jag haft lite svårt att ta till mig en valp. Jag tror att det är för att Nix har så mycket som jag verkligen gillar hon en hund, hur den ska vara. Det är inte det att Prim inte uppfyllt mina tankar, för det har hon verkligen, utan det handlar nog mer om att jag tycker om Nix så extremt mycket att det tar tid för Prim att arbeta sig upp. Missförstå mig rätt, jag har älskat alla mina hundar men har alltid köpt en hund till för att, de inte duger träningsmässigt, eller de är reserverade osv. Nu när jag köpte Prim hade jag Nix som egentligen fixade alla mina behov förutom att han inte kunde träna för två i fårhagen eller på agilityplanen.
Men nu, mina vänner, har hon börjat smyga sig in och nästla sig fast i hjärtat. Idag när Meya sov, låg hon och sov tätt intill mig i 1,5h i soffan. Sånt där som knappt händer nu för tiden för det alltid är liv och rörelse med två små barn och det är väl såna stunder jag behöver mer av. Tur Nao har semester snart så jag kan få lite mer ensamtid med mina fyrbenta vänner.
Än så länge lever hon ovan förväntningarna iallafall och jag hoppas såklart utvecklingen fortsätter i samma riktning. 🙂
Nu vid 4 månader mäter hon 41 cm och ca 9 kg. 🙂
Nix & Prim ♥ 
