Agilityabstinensen har stillats!

Livet rullar på här hemma. Igår hade Melvin varit hos oss i 4 hela veckor, imorgon blir han en månad! Herregud, tiden går alldeles för fort.

Senaste veckan har träningen stått rätt stilla, bebis börjar få lite annan dygnrytm och vakentid och det påverkar oss alla.. Två som fyrbenta. Men idag gick Nix&jag till BK tillsammans med Filippa, Minou & Hjälte. Jag sprang agility, hallelujahmoment alltså!

Vi byggde upp en rundbana på 5 hinder och en tunnel. Nix tryckte på riktigt bra, hade helt rätt attityd och hittade linjer och sökte sig framåt på kommando! Invigde även klubbens slalom, körde 4 pinnar och det satt även på dem efter några försök! Vi måste komma igång med våra kontaktfältsbeteenden, för tillfället springer han upp på balansen alldeles för fort så han flyger av precis efter första böjen. Måste vi jobba på! Vi ska knata dit imorgon igen, är så sjukt laddad!

Luna&Yes fick tyvärr stanna hemma idag. Yes är halt och Luna fick stanna hemma som sällskap. Damerna fick mer aktiveringen på kvällspromenaden medan Nix strosade runt fick Yes godissök bland höstlöven och Luna fick runda stolpar och hoppa upp på stenar&bänkar. Då va de inte lika missnöjda längre!

Är så taggad på agilityn nu och vill bara komma ut på tävlingsbanorna tillsammans med Nix och Luna! Nix blev agilitymyndig igår! Grattis till Nix – agilitymyndig och 18 månader gammal!

En enda lång väntan

För tillfället är livet precis det… I dagsläget gör vi inte många knop, vi vilar, äter och väntar… Vi längtar nog alla efter min gamla kropp och vanliga träningar. Det blir en del lugna övningar inomhus såsom fjärr, stadga och uthållighet i kontakt. Vi nöter vidare på slalom och har snart pinnar där jag bestämt att vi kommer stanna längre än tänkt från början. Innan jag lägger på fler pinnar ska alla ingångar sitta som en smäck! De allra flesta sitter bra redan nu men jag tyckte det var klurigt med de dolda ingångarna på bara två pinnar, han valde liksom att ta slalomet åt andra hållet då! Så snart jäklar!

Vi har också bestämt oss för runnings och har haft bara lyckade träningspass hittills. Även tränat lite gunga, där vi har fått fin fart till toppen men vi måste lära oss att lägga tyngdpunkten rätt nu! Annars glider man av!

Något annat jag lägger en del tid på är att vara valpvakt till en söt liten kelpie. Som briljerar med grymma inkallningar, bra lekkamrat till Nix och att vara sådär dryg som bara valpar kan. Fantastiskt med andra ord!

View this post on Instagram

A post shared by Frida | Prim Katie Deal Kian Chloe (@bemorelike.fridakj)

View this post on Instagram

A post shared by Frida | Prim Katie Deal Kian Chloe (@bemorelike.fridakj)

Lilla Luna har lämnat boet för en tid och får spendera den tillsammans med fina Anna och coola Grym! Hon får hitta på massa roliga saker och vara med på allt de hittar på tillsammans! Yes ska om ca 2 veckor lämna oss för att vara Filippas springkompis och visa Filippa hur det är att leva med 2 hundar eftersom det är just det hon är på jakt efter! Det ska bli avslappnande och skönt att kunna lägga all energi på vår tvåbenta bebis de första dygnen innan damerna får komma hem igen! Nix kommer bli hämtad av tant Jenny och vara där medan vi är på sjukhuset! Nöjd med min plan! 🙂

Lunas agilitydebut!

Lilla Luna briljerade på sin debut i agility! Vi valde att starta en dag på slottshoppet. Jag tävlade Yes också men hon var överladdad och jag långsam (läs:trött av värmen och gravid) så vi diskade bort oss i båda loppen.

Men lilla lilla Luna, vilken pärla! Trodde hon skulle vara lite brydd med miljön när hon insåg att hon skulle få springa men inte en tendens till det. Trodde även att hon kunde tappa lite vilja eftersom hon fått hänga på agilitytävlingar så mycket men aldrig fått tävla men hon var riktigt laddad och sprang på bra! Hon är ju en liten jägare, vill jaga ifatt mig och eftersom jag är lite långsam för tillfället så var även hon det.

Nu har jag en konkret och bra plan på vad vi behöver träna på (däck, kontaktfältshinder & slalom) och en note till self som är GRYM; INGA PROBLEM med 20 hinder irad eller platta tunnlar!! 😀

Struktur och inspiration!

Träningsinspirerad och strukturerad! Mitt nya jag! tror det är precis vad en liten Nix behöver. Hade bestämt igårkväll att han skulle få ett morgonpass innan frukost. När vi gick upp imorse var det VARMT och kvavt. Jag tyckte det var jobbigt att gå långsamt och mina fötter blev svullna. Phu! Men ut och träna blev det och jag skrev innan precis vad vi skulle göra!

Kontakt i fotp. x3
Markövning x4
Apporteringsdirrigering x6
Gripa apport trots att den bjud med kulan ut x3

Fotpositionskontakten tar sig och koncentrationen har ökat! Heja! Markövningen gick mycket bättre idag, han börjar låsa på grejen och det känns fantastiskt! Håller på och kikar på om han kan höger/vänster korrekt och kör igenom några gånger för att se hur mycket rätt och fel det blir. Idag – 4/6 rätt. Gripa apporten trodde jag han kunde klockrent men icke, han grep i kulan både en och två gånger innan han tveksamt provade att gripa mitten och sen var vi väldigt överens om vad som var rätt!

Han blev trött av värmen – jag glömde vatten, dumma mig – och fick därför dålig fart till skålarna. I övrigt bra info ur detta morgonpass.

Resten av dagen har vi spenderat i lugn tillstånd och vid 4 åkte vi till ultuna för att doppa oss i ån och njuta av solen några timmar.

På kvällen tog vi en ensampromenad med vår käraste fläckiga tant Yes. Hon njöt som bara den. Lyckligare hund får du leta efter!

Update på läget

Nix öga har blivit betydligt bättre. Det började röra sig åt rätt håll på riktigt i fredags. Nu är ögat mer brunt än blått och man kan se en del kärl men det är många kärl som dragit sig tillbaka! Pratade med veterinären idag och eftersom allt går åt rätt håll ska vi höras om en vecka igen via telefon. Vid minsta försämring så åker jag in med honom eller ringer. Jag känner mig rätt trygg och tror att det enbart kommer gå åt rätt håll nu!

Nix igårkväll

Idag har jag varit ledig, hundarna har fått vila ifrån sin matte lite under dagen men sen tog vi vårt pick och pack och åkte ner till klubben. Massor (!) med bilar men det kändes ändå rätt tomt nere på klubben! Efter en 20 minuters promenad fick Nix vara ute ensam. Vi tränade slalom i omgångar men tränade mest på att göra ingenting – jobbigt, hälsar Nix. Vi tränade också lite på lugna men långa nosduttar och avancerade omvänt lockande i stökig miljö! Nix skötte sig mer än strålande! Härlig känsla!

Under midsommarhelgen var vi hos mamma och tog det lugnt – mysigt var bara förnamnet! Vi tog långpromenader och annars njöt vi ute på tomten mest hela dagen!

När 6 blir 7 <3

Det här varit lite tomt och sisådär med uppdatering men sanningen är att tankarna har legat mycket på annat håll den senaste tiden. Ett besked som har krävt mycket av min kropp de senaste veckorna – illamående, extrem trötthet och en enorm huvudvärk har jag dragits med men jag är säker på att det kommer vara värt vartenda litet besvär som är och kommer de närmsta månaderna.

Idag var det dags att se ”den” för första gången. Jag var lugn och sansad till för en vecka sen – imorse var jag hysteriskt nervös och orolig. Men det visade sig vara helt i onödan. Som ni kanske vet så består flocken i dagsläget av: matte, husse, tant Yes (7år), lilla Luna (4år), Nix (1 år) och Nala the one and only cat. I september kommer flocken utökas med en människovalp av allra bästa avelsmaterial ( haha! 😉 ). Mammas lilla pojke! ❤

Annat spännande som hänt senaste tiden är att min älskade lilla Nix – som är utomordentligt perfekt för mig – har fyllt hela 1 år. Just nu tränar vi en hel del agility, lite lydnad och funderar en del på det där med röntgen och MH. Många som gjort det med bc? Ja, nej, varför? Träningen flyter på och han börjar landa i träningen men har fått mycket laddning kring ”sin tur”. att ligga vid sidan om planen när andra tränar är allt annat än lätt och något vi kommer lägga mycket tid och träning på i vår/sommar. Vardagen rullar på och han börjar bli precis så som jag vill ha honom. Perfekt!

Yes öga har blivit bättre och bättre och vi är såååå nöjda med Albano och hur de skött allt kring henne – det enda tråkiga är att det kostade oss drygt 2500kr. Men ögat är bättre och det känns riktigt bra i magen.

Luna är den glada lilla sparveln som alltid och får följa med på allt vi gör och träna lite av varje men med fokus på slalom! Hon börjar få in takten och vi ska lägga in bågar i inlärningen nu (körde lite med det förut) och jag tror det kan få henne att släppa mig lite mer!

Finaste av agilitystjärnor

Med tunga steg klev jag utanför dörren… Jag kände mig inte direkt taggad att med mina tre (tydligen?!) draghundar åka och träna när det precis hade blivit mörkt. Nerdragen till bilen kände jag i alla fall att det var några som behövde få både springa av sig och använda huvudet lite.

Nix hade på dagen tränat lydnad. Var iväg till Jenny och försökte träna fritt följ med en alldeles för överladdad bc som resulterar i kasst resultat. Lite tricks och konster, apporteringar och ”rundastolpenkampa” övningar senare så kunde han själv ta initiativ till att gå fint fritt följ i bra position och med bra koncentration. Koncentration kommer efter explosion i Nix värld. I alla fall för tillfället.

I agilityn jobbade han på riktigt bra. Mycket fart, vilja och bra teknik tränade vi på att ta hinder på linje självständigt. Han hinner före mig till leksaken varje gång, oavsett om jag nästan är vid den eller inte. Det måste ju vara ett bra tecken. Pass 2 var han nog lite trött men jag ville ha bra känsla innan jag lämnade och slutade efter två bra repitioner efter varandra. Duktig Nix låg vid sidan om planen på bordet tillsammans med hund nr 2 som också var platsar medan Luna/Yes körde agility! Träning ger färdighet!

Med Yes tränade vi pushar och svängar efter hinder och hon skötte sig som vanligt utomordentligt.

Luna nötte slalom men fick även träna lite raksträckor. Hon är typ bäst. ❤ skruttet!

Ibland är det bara så att det är de passen när man är själv som blir bäst. Idag var jag otroligt nöjd att jag gav mig iväg. Jag vill träna mer agility – helst nu. Jag har de allra finaste av agilitystjärnor. >

Lycka!

Jag mår så otroligt bra just nu! Solen ger mig så mycket energi och när jag vaknar och inser hur just det är ute och för tillfället – hur varmt (!) så kan inget stoppa mig för nya äventyr.

Det blir mycket långa promenader och jag har även invigt våren med Nix första agilityträning i kvällssolen där han visade vilken liten stjärna han är! Vi har hunnit med ett pass till med sämre koncentration och utförande men jag tror jag vet varför – han fick jogga till bk och därefter tog vi en uppvärmningspromenad. Tror hjärnan var lite slut och kroppen med för den delen! Nu vet vi det inför framtiden! (Åtminstone det närmaste året) som Camilla skrev; det är inte lätt att vara liten! Hans fotgående går däremot i helt rätt riktning och vi har börjat få en hund som landar med alla fyra tassar i marken, en lugnare känsla och en bättre position!

View this post on Instagram

A post shared by Frida | Prim Katie Deal Kian Chloe (@fridakjansson)

Yes har också fått träna agility och med Luna nöter vi slalom! Hon gör slalom rätt fint nu och har börjat hitta en stil och takt i slalomet men är fortfarande lite för beroende av mig. Hon kollar gärna upp på mig mellan portarna vilket resulterar i att hon ofta missar någon port! Ibland gör hon det klockrent och det är ju så vi strävar efter att ha det!

Vårt 2013.

Januari

Jag hade projekt ensamträning med Skott och vårt träningsliv gick jättebra. Vi fick till många fina saker men jobbade på som vanligt med vardagen. Vi flyttade även ifrån världens mest hemska lägenhet i Gränby till vår underbara lägenhet där vi bor nu. Ett lugn inom mig gjorde dock att vardagen gick bättre, Skott blev mer trygg. Vi spenderade våra allra flesta dagar med långpromenader i fin vit snö oftast tillsammans med Jenny och Ferras.

Februari

Yes och jag debuterade med laget med att gå runt båda loppen och faktiskt göra riktigt bra ifrån oss. Skön känsla efter vinteruppehåll. Var hos Anne Dahlin med Skott och han gjorde väldigt bra ifrån sig och fick hamburgare efter träningen. Träningen rullade på även här och vi spenderade många av våra dagar med hundarna kring midjan vandrandes i timmar på isen i sunnersta.

Mars

Vi tränade mycket – både agility och lydnad – Skott & jag. Han röntgades och skötte sig med bravur hos veterinären – resultat HD A ED UA! Härligt! Jag slutade gå enskilda promenader med hundarna och var med om den värsta promenaden i mitt liv. Men även många goda och trivsamma promenader och det började faktiskt bli lättare att ha tre hundar. Vi var även på föreläsning för Kenth Svartberg, vallade någon gång och jag tävlade agility med Yes i rättvik med 10 lopp på en helg med många fina bitar men endast en nolla som räckte till SM-pinne och vår första rosett.

April

Tränatränaträna. Agility, lydnad, vallning. Vardagen var ett steg fram o tre steg tillbaka. Vi råkade ut för x antal framspringande hundar som gjorde både mig och Skott osäkra på varandra. Luna och jag gick slalomkurs för Mija Jansson. Skott gick igenom mentalbeskrivning med 2a på skott där man fick se att han minsann är en hund som står vid sina ord. Mycket fina avreaktioner och god social förmåga. Vi hade även en hel helg med träning med Yes agilitylag.

Maj

Tävlade i Oxelösund och Skott sköter agilitymiljön med bravur. Det som är jobbigt för honom är att bo tight inpå andra hundar. Vi nötte mycket och han gjorde stora framsteg. Vi gick fartkurs för Eva-Marie – nyttig kurs! Jag tävlade med Yes på Märsta/Sigtuna BK. Luna skadade sin tass och åkte blockhalt in till vet där de kunde konstatera skada och koppelvila, smärtstillande var ett faktum. Det gick rykten om att jag skulle skaffa bc-valp och den tanken var för mig heeelt galen. Vi for till Härnösand för tävling, åkte till Nina Melin i viätt för privatlektion i vallning med Skott där vi löste lite knutar. Skott skötte agilitytävlingarna superbra (!) men tyckte återigen boende för nära med andra hundar var riktigt jobbigt. Skotts mamma Billie bodde hos oss i en hel vecka och vi njöt av långpromenader och agilityträningar.

Juni

En händelse i början av juni gör att jag bestämmer mig för att Skott ska få byta hem. För hans och för min skull. Letandet efter ett nytt hem börjar och det är en jobbig och känslosam månad på alla sätt och vis. Vi spenderade våra dagar med att bada, gå långpromenader och springa agility utan störningar – sånt som Skott gillade allra bäst. En månad efter att det gått rykten om att jag skulle skaffa bc – gjorde jag det! Helt ofattbart och det var många som tyckte jag var korkad. Jag köpte en ny hund innan jag ens hittat ett nytt hem åt Skott. Nix ramlade över mig genom tips från en bekant och jag ringde uppfödaren, hälsade på och hämtade hem världens finaste lilla bc-valp. Han välkomnades faktiskt rätt bra in i flocken. Vi åkte till SM i falkenberg och Nix sov under agilityfinalen under läktaren. ❤ Midsommar kom och flocken och jag spenderade 10 dagar i Ytterhogdal hos Rosemarie. Vi vandrade två dagar irad, drack cider och vin i mängder och njöt av sommar, sol, gott sällskap, agility och bad! Jag och min pojkvän gick skilda vägar.

 

Juli

Jag och Yes kvalade till DPAC-finalen i Göteborg. Vi flyttade till lilla sunnersta och min första studentlägenhet i Uppsala. Yes och Nix lekte första gången ever, endast 13 veckor var han ❤ . Luna bodde hos husse och Yes, Nix och jag var på turné där vi spenderade några dagar hos Johanna och R-djuren och for vidare till Ytterhogdal för kennelläger. Ett alldeles underbart läger med många nya och gamla kontakter. Skott följde även med mig hem då hans nya tilltänkta hem inte blev av.

 

Augusti

Nix tappade tänder och badade för första gången i sitt liv. Läskigt men vad gör man inte för att komma till sin kära matte som är i vattnet? Vi åkte till Göteborg och DPAC-finalen gick katastrofalt – jag tror vi diskade oss i samtliga klasser. Yes var berörd av smällar som skedde kring området, av den konstiga balansen och jag gjorde allt för att stötta henne men det räckte inte hela vägen fram. Vi åkte även till Nix uppfödare – Svarthalls och spenderade en kväll med vin och mycket prat där och även en förmiddag med trevligt umgänge av massor av fina hundar. Skott flyttade och jag var skärrad. Nix och jag började grunda för framgång för Anna Hilding. Och Yes och jag presterade på tävling – två cert, ett i hoppklass och ett i agilityklass – därmed SV(AG)CH!!

 

September

Jag flyttade till Gävle och började jobba på Max under sommaren. I slutet av september flyttade jag tillbaka till Uppsala och husse och började jobba på Max i Uppsala. Jag landade på fötterna igen efter en känslostormig sommar och trivdes rejält med livet, flocken, flytten och husse. Var på Black Zone’s vallningsläger, fotade och filmade åt uppfödar-Isabelle.

 

Oktober

Nix briljerade och hade fångat mitt hjärta med storm. Min bil blev besiktigad och godkänd och pajade några dagar senare när vi var med vänner och tittade på VP. Therese och Jet blev godkända, tjiho! Mellan detta hann Jenny och jag åka till sommarstället för en svampplockardag med underbart ljus i skogen men tyvärr väldigt lite svamp och mycket vildsvinsskit. Nix klev in i en spökålder då det började bli mörkt ute på kvällarna. Trots allt detta briljerade han i vardagen och han är så enkel att leva med. Jag har jämt tyckt överdrivet nöjda hundägare är dryga men förstår precis vartenda ord nu – för så löjligt nöjd som jag är går knappast att bli.

 

November

Jag köpte träningskort på SATS, skrev över Skott till Mia på riktigt när vi var i Rättvik och tävlade. Tävlingen gick katastrof och Yes haltade och jag befarade det värsta tänkbara och i princip döden med en tid bokad hos Kjerstin och det visade sig att Yes är så pigg, frisk, jämnt musklad, bra musklad som en sju-åring kan bli! Lyckan var total! Gick på föreläsning för Tobias och ”den viktiga leken” , mycket tänkbart, väldigt lite om lek dock. Nix och jag gjorde stora framsteg i träningen och Yes och jag tog vår fjärde SM-pinne för året i Karlskoga i agilityklass.

 

December

Var på privatlektion för Anne Dahlin med Nix och fick en del insikter. Vår träning har gått fortsatt framåt och uppåt. Jag och Luna var med i ett projekt för musikhjälpen och uppträdde på Stora Sthlm tillsammans med ett gäng hundungdomar. Både i stora ringen med fullsatt publik och på Sergels torg dagen innan. Mäktig känsla och underbara lilla hunden briljerade då det gällde! Jag bestämde mig för att inte ha några mål för 2014 och är nöjd med valet. Året slutade på bästa vis med inte alltför mycket smällar i området, hundar som klarade nyårsnatten med bravur. Nix är helt oberörd och nästan lite så att jag trodde han var döv när han hörde sina första smällar. Underbart! Tillsammans med min älskade pojkvän skålade vi utomhus vid tolvslaget, pussades, önskade varandra ett gott nytt år och drack lite bubbel. Ett hemskt, känslosamt, förvirrande 2013 är äntligen över. Jag ser fram emot 2014 och allt det har att ge och hoppas att jag själv som person landar mer stadigt med fötterna i år.

Nä – inga jävla mål för 2014

Och så sitter jag här och det känns som att halva bloggsverige har lagt ut sina mål för 2014. Jag har funderat och klurat, läst andras mål och klurat lite till.. Jag har haft mål tidigare år men vad har jag gjort med dem? Jag har satt mål i årets början för att i slutändan göra och satsa på något helt annat. Jag struntade totalt i lydnadsklass 2 med Yes förra året, jag struntade i att satsa på cert och SM – livet kom lite ivägen och pengarna räckte inte till. Så det lilla vi kunde åka på – där satsade jag på känsla och att ha flyt och kul! Det räckte i och för sig till två cert & ett championat men det kom liksom lite gratis. Och oj så jag glädjes åt det.

Jag har därför valt att år 2014 inte ha några mål. Jag tänker inte ha några riktlinjer men vad jag önskar att vi kommer uppnå. Med en unghund som det är dags att debutera med till våren kommer jag strunta i allt vad mål och prestation heter och leta efter en sak – nyckeln till trygghet och glädje tillsammans på tävlingsplanen och inte ens det är ett mål, bara en önskan och en strävan.

Jag har – som tidigare skrivit i ett inlägg – valt att jobba med att inte älta dåliga saker hos Nix. Tänka på sånt som behöver jobbas med som roliga saker, inte må dåligt över dem, inte överanalysera och inte gå ner mig och därmed oss. Det gäller allt, och visst, jag blev TOKIG på apporteringen när det inte gick som jag hade tänkt mig. Jag hoppade och hytte med nävarna i lyften och svor men jag lämnade aldrig glädjen. Jag skrattade åt det och provade nya metoder om än med svordomar och gester inblandade. (Och mål ska väl inte vara nedtungande på något vis heller men hur kul är det att komma till slutet av året och inse att man inte nådde ett enda mål? Blä på det.)

Och det är precis så jag vill att det ska fortsätta att vara – resten av vår tävlingskarriär tillsammans. Och jag tror att tids nog kommer jag att sätta mål men i dagsläget så kommer jag inte på hur det skulle hjälpa mig (eller oss) på något vis. Så – vi struntar i det helt enkelt!

Jag ser fram emot ett lärorikt 2014 fullt med kurser (elitsatsning för Anne Dahlin och heldag för Kenth Svartberg inbokat) och tävlingar – i både agility och lydnad.